Läste en intervju med Hiroshi Tada idag. Det är alltid värt att påminna sig själv om den låga nivån på sin träning.
I think if you want to become an expert at what you do – whether it’s martial arts, sports, some kind of art, or whatever – then you need to train at least two thousand hours a year while in your twenties and thirties. That’s five to six hours a day. It probably depends on the person, but most of that time will be spent in personal training. After training on your own you can come to the dojo to confirm, try out, and work through whatever you’ve gained.
Vill man bli bra så får man prioritera ner allting annat, så enkelt är det. Ibland känns det rätt ok att vara en medelmåtta.
4 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
oktober 11, 2010 den 8:15 f m
kontakt
Mm. Jag minns i något nummer av Iyasakas interna lilla tidning där någon citerade en gitarrist som sade att för att bli bra måste man spela, jag tror det var fem-sex timmar per dag.
Egentligen känner jag mig skeptisk till att fem-sex timmars aikido per dag vore så konstruktivt – inte fem-sex timmars vanlig aikidoträning, i alla fall. Jag minns den beramade intervjun som Jan Guillou gjorde med Björn Borg. Den var rätt innehållslös tyckte jag, men jag minns en sak Borg sade: “Du tränar fem-sex timmar per dag (eller hur mycket det nu var) – och varenda boll du skickar över nätet ska du vilja vinna.” Inte exakt citerat, men ungefär så. Jag tror rätt få av oss klarar att upprätthålla den koncentrationen. Jag är då glad att jag inte är och aldrig har varit riktigt så fanatisk.
Nu pratar ju Tada iofs om att huvuddelen av den träningen skulle vara egenträning. Det tror jag är helt rätt. Fallteknik och annan teknikträning på egen hand, och sen kanske två timmars partnerträning fem dagar i veckan eller så. Men fortfarande: motivationen för detta skulle vara att…?
(Ditt inlägg är rätt kortfattat, men jag misstänker att vi i stora drag håller med varandra.)
oktober 11, 2010 den 12:45 e m
pgrondahl
Jag är fullständigt övertygad om att en träningsdos på 5-6h per dag över en längre tid skulle leda till en enorm utveckling för en normal person, det är skillnaden mellan yrkesutövare och hobbyister.
Tillägg: Det där blev lite kort. Grejen är väl att jag tycker att det är positivt om man förstår vilken nivå man faktiskt tränar på och vilken nivå man eventuellt kan nå. Skillnaden mellan Borg och någon av hans mer mediokra konkurrenter var kanske att Borg orkade ha det citerade fokuset medans konkurrenten inte riktigt hade samma vilja, däremot så spelar konkurrenten nog (antagligen fortfarande) byxorna av alla amatörer.
oktober 15, 2010 den 2:20 f m
kontakt
Förmodligen, ja. Och min spontana association var att fem-sex timmars normal aikidoträning per dag kanske skulle vara lika nedbrytande som uppbyggande efter ett tag. Men det är ju inte heller vad Tada förespråkar. (Jag inser att min kommentar är lite av ett sidospår från vad du tänkte, men så brukar det ju vara med kommentarer. Ytterst sällan diskuterar folk den kärnpunkt man själv hade i tankarna..)
januari 13, 2012 den 1:27 e m
Träning 120113 « Träning och spekulation
[...] Ett av K. Anders Ericssons arbeten om ”deliberate practice”. Hans forskning är ju grunden för de olika böcker om talang och bemästrande av olika förmågor som har varit rätt populära de senaste åren (Outliers, The Talent Code etc). Återanknyter delvis till min favoritintervju med Hiroshi Tada. [...]