Joggade två varv runt sjön igår på eftermiddagen. Medvetet lugnt tempo.
Distans 8,5km. Tid 50:29. Genomsnittspuls 150. TE4,1.
På kvällen höll Lena aikidopasset. Svettig uppvärmning eftersom vi körde en hel del tekniker både i suwariwaza och stående. Repeterade en shomenuchi ikkyo, sankyo och iriminage i suwariwaza och stående. Avslutade med tre omgångar jiyuwaza a 2×2 minter var. Jobbigt och bra träning. Ammar smet in en imponerande snygg koshinage i sin jiyuwaza.
På dagens kickboxning så var det fri uppvärmning, sen skuggboxning varvat med fys innan vi började köra lite olika kombinationer som alltid innehöll armbågar eller knän. Bra tempo genom alla kombinationer. Efter det så körde vi ett par omgångar uppdragssparring där man antingen fick köra som långdistans eller kortdistans-utövare. Kändes ovanligt bra på långdistansen, försökte hålla uppe tempot och köra konstant rörlighet men var tvungen att sänka tempot efter ett tag, riktigt jobbigt.
Sen vanlig sparring där jag i sista omgången råkade sänka min partner med en bakåtspark som träffade honom rätt i levern samtidigt som han var på väg in. Ingen hård träff men “välplacerad”, han bara försvann ner på marken och låg och skrek i någon minut innan krampen släppte. Avslutade sen dagens träning med att efter passet köra ungefär tio minuters brottning med Johan från stående. Känner mig stel och orörlig på marken men lyckades få in en bra giljotin stående i alla fall. Bra träning men lite obehagligt med leverträffen, men han var pigg och glad nästan direkt efteråt.

2 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
januari 30, 2012 den 3:08 e m
kontakt
Har det någon särskild betydelse om man träffar just i trakten av levern? Njurarna vet ju alla, men levern?
januari 30, 2012 den 10:37 e m
pgrondahl
Det är liknande som att träffas i njuren, stark smärta, kramper och i värsta fall livshotande om kraften är tillräckligt stor. Har tagit någon lätt träff i levern och det är inte trevligt på något sätt.
En litet klipp med enbart lever-avslut i boxning.